De kan glömma vad du sa, men de kommer aldrig glömma hur du fick dem att känna sig…

Ovanstående citat av Carl Buechner* refererar inte bara till publiken utan även till själva orkestern. Medan de flesta företagsledare kämpar för att ingjuta passion i sina medarbetare, hanterar dirigenten det i överflöd. Knepet är att skapa och förmedla en lagkänsla. Inte en helt lätt uppgift när så mycket individuella talang kräver sitt utrymme. Så hur gör man?

”Viktigast av allt: Förberedelse. Det är viktigt att ha en tydlig insikt om sin egen delaktighet i den övergripande prestationen. Den svåraste aspekten av en dirigents arbete är att förena närmare hundra begåvade musiker i en gemensam prestation. Det är ett mycket direkt ledarskap där ett beslut har omedelbar verkan. Dålig förberedelse är uppenbar och får konsekvenser som påverkar hela organisationen – orkestern.”

Kristofer själv är mycket väl förberedda för sitt valda yrke, redan vid två års ålder gosade han hellre med gitarr än en nallebjörn. Hans passion och talang  tog honom från södra Sverige till västra Ryssland via norra England. En resa som fortsätter än idag genom hans arbete med några av de främsta orkestrarna i Europa.

Bortsett från förberedelse, även om hundratals sidor av instrumentala krångligheter att sätta sig in i kan vara överväldigande, ligger det verkliga arbetet i att förmedla entusiasm och övertygelse.

“En av mina egna drivkrafter är att lyckas beröra publiken, genom starka känslor och energi. Jag kan bara åstadkomma det om jag har orkestern med mig. Som dirigent har du som uppgift att “lyfta” och uppmuntra orkestern. Du måste sätta och bevara tonen. Försöka att anknyta med musikerna och inte bli alltför upptagen av din egen prestation. Du måste ge, sedan ta.”

Hur mycket utrymme finns det då för individuella prestationer i en symfoniorkester?

“Det finns naturligtvis plats för den individuella begåvningen. Genom att utmana sig själv, ge det lilla extra och inte spela helt efter formalia skapas oftast en bättre orkester. Det är ovanligt att en begåvad och passionerad musiker inte bidrar till en bättre prestation.”

Händer det att musiker försöker överträffa varandra?

“Absolut! Ett visst mått av konkurrens driver samspelet och prestationer framåt. Det blir bara till det sämre om någon slutar lyssna på sina medmusiker och därmed förlorar takten. Men det händer rätt sällan eftersom de flesta musiker är tränade på att vara just goda lyssnare.” 

Det är dock inte helt ovanligt att dirigenten själv försöker överglänsa sina musiker. Att det enbart är hans passion och ingivelse som står i centrum.

Men som Kristofer uttrycker det: Det finns inget ljud i dirigentpinnen. Det är bara ett kombinerat bidrag som ger resultat.

”Hur gör du för att fastställa din trovärdighet som ledare?”

“Förberedelse och passion. Det varierar såklart från orkester till orkester, från musiker till musiker. Men försök inte att vara omtyckt av alla, risken finns att du då inte blir omtyckt av någon. Personkemi kan inte förmedlas, men genom att vara ordentligt förberedd inför uppdraget och modig nog att våga låta din passion sätta takten, så inger man trovärdighet och får respekt.”

Enligt den legendariske dirigenten Herbert von Karajan** finns det två situationer där ett demokratiskt ledarskap inte är att föredra; i musik och i armén. Håller du med?

Ja till viss del. Ironiskt nog är numer Berlin Philharmoniker** en helt demokratisk organisation. Men eftersom orkestern har som uppgift att förmedla dirigentens vision och tolkning av kompositören, finns det litet utrymme och tid för kompromisser på repetitionerna. Samtidigt, med tanke på att en orkester väljer sina egna ledare, finns element av demokrati redan etablerade inom en orkester. Jag tror att en hel del företagsledare skulle förfäras av idén om en valprocess av sina anställda.”

Förutom sitt dagliga yrke är Kristofer också en efterfrågad talare vid företagsevenemang. Hans syn på ledarskap, prestation och vision är både fascinerande och originell.

I näringslivet är vi alla motiverade av olika saker. Men inom musiken är det lätt att anta att alla delar samma passion och motivation, nämligen musik. Är det så?

“Det är vart fall inte pengar. Man blir sällan förmögen i just den här musikgenren. Det är klart att musiken är en central del men strävan mot framstående prestationer och erkännande kan också vara starkt motiverande. Att få vara en viktig del i något större än din egen insats är mycket stimulerande.

Enligt din åsikt vad är det viktigaste näringslivet kan lära av den musikaliska världen i när det kommer till ledarskap, passion och motivation?

”Jag är alltid försiktig med envägs rådgivning eftersom jag tror att det finns en hel del ömsesidigt lärande mellan två världar. Mitt råd till mig själv är att alltid  vara väl förberedd, att lyssna aktivt och lita på min egen övertygelse och passion. Kanske det är användbart för någon annan.”/

Mer information om Kristofer Wåhlander hittar du här.

YesP

*Carl Buechner är en amerikansk författare och teolog. Citatet är taget från hans dikt 11 Life lessons som även innehåller citatet; “ I’ve learned that you can tell a lot about a person by the way he/she handles these three things: a rainy day, lost luggage, and tangled Christmas tree lights.” Tänkvärt.

YesP
Wikipedia

** Herbert von Karajan (1908 – 1989) var en Österrikisk dirigent. Han betraktas allmänt som en av de främsta dirigenterna under 1900-talet, och var en dominerande gestalt inom europeisk klassisk musik från 1960-talet fram till sin död. 1954 utsågs han som chefsdirigent på livstid vid Berliner Philharmoniker. Han är den mest sålda klassiska musik artisten genom tiderna, efter att ha sålt en uppskattningsvis 200 miljoner skivor.

Wikipedia