Hjärnstarka organisationer

Hjärnstarka organisationer – Intervju med Karl Ståhl, Statsepizotolog på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.

Karl, Vad är din generella syn på temat för intervjun, Hjärnstarka organisationer. Vad betyder det för dig?

Jag tänker först på organisationens uppdrag, att det är fundamentet och tydligt. Jag tänker sedan på SVA som en hjärnstark organisation oavsett hur den är organiserad, om det är optimalt eller inte, så är det en hjärnstark organisation genom att den bygger på människors expertis och kapacitet. Vi är knappt 400 anställda, varav drygt 100 år disputerade. Så då tänker jag den hjärnstark på det viset, bara på grund av det mänskliga kapitalet och hur vi tillsammans förstår och tar oss an vårt uppdrag. Ett exempel på detta är att vår personalomsättning är låg och att människor från hela världen söker sig till oss och blir kvar, det gör oss också hjärnstarka.

Man kan säga att vi är en organisation som är hjärnstark på grund av att alla personerna är välutbildade i vårt uppdrag, vi ”tränar” på hur vi ska hantera exempelvis kriser, vi har hög kapacitet och hög kompetens inom det vi jobbar med. Och utöver det så är vi också organiserad på ett sätt som ska ge en solid och resillient ”ordning”.

I ditt arbete hanterar ni komplexa, ibland pressade situationer. Hur skapar man en arbetsmiljö där människor ändå kan tänka klart och samarbeta effektivt?

Ja, egentligen är det kanske på något sätt i de pressade situationerna som vi tänker klarare. De situationerna är oftast väldigt stimulerande. Det känns som det är det vi är till för, man känner att man gör nytta och man ser verkligen den nyttan man gör. Det är det vi är till för att hantera och för att naturligtvis förebygga genom vårt långsiktiga arbete.

Sen kan det vara svårare, med de pressade situationerna. Det uppstår någon typ av baksmälla när man kommer tillbaka till det dagliga arbete, med allting som man har lämnat bakom sig för att hantera det akuta. Det är trots allt det långsiktiga som lägger grunden för hanteringen av akuta situationer.

 I vårt uppdrag har vi jättemycket forskningsprojekt och rutinarbete. Så utmaningen är att se till att man inte tröttar ut organisationen för att hantera det dagliga arbetet parallellt med att hantera mer akuta situationer. Jag tror att det är vår utmaning. Hur man kan se till att hjärnorna är starka över tid i relation med olika situationer och att vi är tillräckligt många för att klara av vårt uppdrag.

Så man kan säga att vårt uppdrag bidrar till den psykologiska tryggheten i organisationen för att vi är väldigt engagerade i det vi gör, så skapar också en slags psykologisk trygghet i hela organisationen

 I forsknings- och krishanteringsmiljöer kan det kanske kännas riskfyllt att säga ’jag vet inte’, exempelvis vid en epidemi, i intervju på TV eller liknande. Hur arbetar du/ni för att skapa psykologisk trygghet i dina team och i samarbeten över myndighetsgränser?

Jag tycker vi är ganska duktiga på att säga att vi inte kan svara på frågor eller att man inte vet.  Vi är både vältränade, organiserade och erfarna i att hantera uppgiften, det ligger i vårt grunduppdrag att vara bra på detta.
Personen som frågar vet av naturliga skäl oftast mindre än vi, vår uppgift är att veta mer än en allmänhet och då får man kommunicera det med den osäkerhet som finns kring situationen.

Vi samarbetar, övar och utvärderar situationer tillsammans med andra myndigheter för att förstå hur vi kan göra saker bättre.

Vilka vanor eller arbetssätt upplever du är viktigast för att du och dina kollegor ska hålla er mentalt skärpta över tid?

Tid är en betydande faktor för oss. Tid för att förkovra sig och upprätthålla expertis, tid för återhämtning, vår kapacitet för att hantera olika situationer.

Tydlighet är också viktigt, det är betydelsefullt att vi som chefer visar och är tydliga med vad som krävs för att vara en expert. Det krävs inte att man ska kunna allting utan man ska kunna tillräckligt för att kunna besvara de frågor som kommer till oss.

I grunden att man känner att det man gör är roligt och att det är stimulerande, även det som är personligt utmanande. Det tror jag. Det kanske mest centrala är att man måste ju tycka att det är roligt, att förstå att det man gör är viktigt eller känna att man gör skillnad.

Vilket råd skulle du ge en organisation som vill bli mer lärande, mer samarbetsorienterad, d.v.s hjärnstarkare och mindre stressdriven?

Att utgå från uppdraget, att lägga vikt på kompetens, förmåga och att jobbet är stimulerande. Sedan handlar det om att inte lägga prestige i vad man gör, vi är ju alla beroende av varandra i en organisation för att nå det vi ska stå för och uppnå.

Vi på SVA finns exempelvis inte till för vår egen skull, utan vi strävar ju någon annanstans, mot friska djur och människor. Vi brukar säga trygg, friska, djur – trygga människor. Det är vårt mått och det som vi jobbar efter.

Avslutningsvis, Vad är det absolut roligaste med ditt arbete?

Förutom när det händer saker, ”skratt”, så är det att vi är kompetenta i att göra vårt uppdrag och att vi är stolta över den skillnad vi gör.

Från oss på YesP, Stort tack för att du var med Karl!